arkiv

Konversationer

Ja, hur länge har vi bott här nu? 3-4 månader kanske? Bra och hejdundransroliga månader i alla fall!!!

Vi har ätit våran sista måltid och dränker våra sorger i favorit-tysk-ölen eller  vi är väl egentligen inte så sorgsna, utan vi tror och hoppas att när än vi vill komma tillbaka, kommer Berlin välkomna oss med öppna armar. Plus i kanten: billiga flygbiljetter och endast 50 min från Kastrup med flyget!!

Nu kommer ett exklusivt webcam-bildspecial!!!

tyroler

Snapshot_20121103_60-001 Snapshot_20121103_69 maja fu. Snapshot_20121103_71 emma ful Snapshot_20121116_76 333 Snapshot_20121116_78 2222 Snapshot_20121120_15 222222Snapshot_20121214_16 alt-jiga

Tack för ni har läst!!

Tchüssi!

Maja und Emma

Annonser

Vi bjöd hem våra gamla godingar(L&S, Lilla kollektivet samt Nilsyboy) för lite kvalitetstid och billigt vin eftersom vi snart ska åka hem, jo det är sant, ibland måste det roliga ta slut:( Men men, vi ignorerade varningssignalerna vi fått från grannen och lyssnade elekto på hög volym så mycket vi kunde.

Fina fiskar i tappuppgång

Fina fiskar i tappuppgång

När vi väl lyckades ta oss ut ur vår lilla studioflat flera timmar efter midnatt, gjorde vi ett litet pittstopp på Ä (lite för bekväma soffor för sitt eget bästa) för lite vätskedepå. Säkert ett urskönt hängställe, men båda gångerna vi varit där har det varit lite för mysigt. He He. Därför bestämde vi oss för att ta oss vidare.

Det lilla kollektivet lämnade oss för sina mjuka sängar och Laurens tog med oss till en riktigt skum undergrundklubb. (Sonnenallee 67, Neukölln)

När man väl kom in möttes man av en olivlig bäcksvart bar, med endast ett fåtal gäster och en man bakom baren. Laurens gick fram till snubben och stylade med några meningar på tyska. Vi båda tänkte ”här var det ju mycket party”. Det var helt knäpptyst! Men någon minut senare så hade vi(Laurens) förhandlat fram inträdespriset till 5 € (Maja kände sig inte riktigt nöjd med det utan utbrast ett ”4€” var på hon får till svar ”It’s already a special price for you, my friend!”).  Vi skrev upp våra namn, mail och signaturer på ett papper (lagom skumt) och betalade femman till mannen bakom disken. En tjej kommer  upp och vi frågar henne hur läget står till där nere. ”Believe me, it”s a party down there!”

I passagen!

I passagen!

Vi gick bak, ner för en brant spiraltrappa, ner lite till, lite upp och ner igen (vi började ana musik) och öppnade dörren in till dansgolvet.

Vi har varit på många underliga klubbar och barer (cyklar i träd, båtar, uppochnervända möbler, fabriker, paraplyer och rosa bomullsmoln)  men denna klubb tar nog konstighets-priset. Det var ganska spartanskt möblerat med en tandläkarstol där det låg en uppstoppad underkropp, ett stort papier maché-träd i mitten, en upphängd get, ett malplacerat litet kylskåp samt en säng (billigare än hostel om ni letar sängplats för natten) .

Vi är dock tveksamma om klubben Freudenreich hade passerat de svenska reglerna för  brandsäkerhet…

LG,

Maja und Emma

Söndagen till ära var det dags att adressändra till Neukölln, eftersom Maja inte hade kommit tillbaka till Berlin än så fick  Emma uppdraget att hämta lägenhets-nyckeln själv.

Emma hade kommit överens om med våran hyresvärd Markus, som åkt till Etiopien, att hans flickvän skulle ringa Emma på lördagkvällen och bestämma om söndagen. Hon ringde aldrig. Emma började tänka sina små orostankar om att vi blivit lurade, vi hade betalade all hyra i förskott!

På själva söndagen tog Emma tag i saken och ringde tjejen med nyckeln, men fick inget svar. Smått nervös Emma… Kort därefter fick Emma ett SMS ”Is that you Emma?”. En liten uns av lättnad infann sig, men den skulle snart ersättas med kaos. I nästa SMS stod det nämligen att flickvännen begett sig till Köln tidigare samma dag. Hur tusan skulle vi få tag på nyckel?!

Flickvännen hade inte varit allt för dum, utan hon hade sprungit ner till en Spätkauf (off-licens store) och lämnat nyckeln till mannen över disken och sagt att en tjej som heter Emma kommer innan kl 16 och hämtar nycklarna.  Eftersom vår förra lägenhet låg i norra Berlin och den nya ligger i södra Berlin fick Emma genast bråttom då det endast en timme till den avtalade tiden.

Efter mycket om och men hann Emma i tid till Spätkauf-affären bärande på väskor och tygkassar. Hon gick in och försökte förklara på hybrid-språk för damen i kassan att det Emma är här och vill ha en nyckel. Kvinnan skakade på huvudet och sa ”Kein Schlüssel”. Emma blev alldeles kall i hela kroppen och gick ut ur affären och ställde sig på gatan hopplös. What to do???

Det kanske var fel Spätkauf… Emma tog upp mobilen och kollade upp adressen än en gång. Nej, det skulle vara denna!! Så Emma bestämde sig för att gå in ännu en gång. Nu hade kvinnan bytts ut till en man som sa frågade när Emma hade stigit in i butiken ”Emma?”.

En sten föll från Emmas bröst när hon fick ta emot sina nu mera egna nycklar!

Bis Bald,

Maja und Emma

Vi letar aktivt efter någon som skulle vilja anställa oss. Det faktum att vi inte pratar så väldans mycket tyska gör att vi får söka ALLT vad vi kommer över, städerskor  diskare,servitrisjobb, internship av olika slag m.m. Det finns inget utrymme till att vara kräsen då majoriteten av alla arbetsgivare kräver ett utomordentligt betyg i tyska.

Är osäkra på om vi vill söka praktik hos tyska fotografer…

Idag sökte Maja bl.a jobb på Subway som Sub-bud (köra ut mackor till kunderna), det behöver man inte så mycket tyska för tänkte hon. Det är ju bara att köra bil! De letade till och med efter en chaufför på Subway. Maja Birch Tyrberg, for your service.

Maja på en väldig osäker tyska: Ich sah dass Sie für ein Führer suchen.
20årig tysk Subway-tjej, lutar sig lite framåt, vänder vänstra örat mot Maja: Bitte?
Maja upprepar då meningen om ännu osäkrare:  Ich sah dass Sie für ein führer suchen.
Subway-tjej: Ah, ein Fahrer!
Det hela gick ganska snabbt, chefen skulle ”ringa tillbaka”…

Emma gör däremot framsteg! Vi tror att hon kan ska provjobba på ett café/restaurang i morgon kl 18. Vi tror, vi tror…

Emma: Brauchen Sie ein Mitarbeiterinne?
Trevligt cafébiträde: Ich weiss nicht, ein moment bitte.
Cafébiträdet springer iväg och kommer tillbaka efter en stund med en telefon i handen. Emma får en fruktansvärd handsvätt av nervositeten. ”Ska jag prata med någon i telefonen?!”. Men nej, det behövde Emma inte som tur var.
Cafébiträdet börjar pilla på iPhonen samtidigt som hon börjar fort, på tyska. Det är en treminuters monolog som hålls, varpå det enda Emma uppfattar är ”Küche, morgen, 18 Uhr”. Men Emma vill ju hålla god min och nickar förstående och bekräftar det hela med Okay och ett leende. Spänningen är olidlig inför morgondagen!!! Riktig cliffhanger!

Vi kan ju alltid börja spela på gator och torg. Det behöver man ingen tyska för, eller?

Vi tänker inte ge upp. Någon måste väl var i behov av engelskspråkig arbetskraft!

Viel Spass,

Emma und Maja

VI SKA SKILJAS!!!

Nej, så dramatiskt behöver det inte vara, utan det kan förklaras så som att Maja bara ska hem till Sverige för några dagar för att delvis skriva prov och delvis hämta Emmas bagage. Emma tog nämligen med sig en tom resväska till Berlin. Väldigt oklar varför. Vi kommer nog aldrig få reda på vad som föregick i Emmas huvud den natten hon packade, innan vi skulle ta flyget septembermogonen.

Emma kände att det var dags lite miljöombyte, nu när Maja inte skulle vara kvar på hostelet. Emma letade upp ett ställe på siten airbnb.com som såg reco ut och var relativt smärtfritt för plånboken.  Vi dikterade ett litet mail där vi frågade om det fanns en säng ledig för bokning och var det hostelet låg. Emma är en väldigt kritisk person och är alltid tveksam när det gäller sådana här situationer, som att boka sängplats över internet.

Responsen vi fick var:

Hi Emma,

yes we got a confirmation for your booking of 1 bed. See you tomorrow! What time?

Here are the directions in case you did not get them yet:

Please always check in at the FELLINI Gallery, which is located at the street front of Mittenwalder Strasse 6. Our apartments are in a big artist complex, please do not wander around looking for us. Also it is very important that you let us know what time you will be arriving, so we can open the door for you since the gallery is not open 7 days, 24 hours.

If you arrive during our gallery open hours, just come into the FELLINI gallery and we will help you. On Mondays, the gallery is closed but we are working inside the office between 10am -6pm, so just knock on the glass door.

FELLINI Gallery/Berlin Art Studios:
Open hours : Tues – Thurs 11:00h-19:00h
Fri& Sat 12:00h – 20:00h
Sun & Mon By appointment only.
Address: Mittenwalder Straße 6, (front house, left side shop)
10961 Kreuzberg – Berlin

From anywhere  in Berlin :
Take U7 to, Get off Gneisenau, walk toward Mittenwalder exit,
Cross at the crosswalk toward ”Nah und Gut” Supermarket. Turn right on Mittenwalder, Pass 1st street Fürbringer, FELLINI Gallery is on the left side #6.

If you arrive after FELLINI Gallery is closed, please choose one of three choices 5 minutes before arrival then the staff will meet you in front of FELLINI Gallery to open your apartment for you within 5-10 minutes.

1. If you have a EU cell phone, call Yuri +491608475443.
2. If you are in a taxi, 5 minutes before arrival, ask the taxi driver to call Yuri 01608475443.
3. If you are taking the public transportation U7 to Gneisenau, ½ block before the gallery, on the corner of Mittenwalder and Fürbringer, there is a small store, which is open until 12 midnight, offer the clerk 1 Euro and he will be more than happy to make a call to Yuri 01608475443.

När vi fick detta svar, såg skeptikern Emma endast röda varningstreanglar blinka. ”DE KOMMER ATT TA ALLA MINA PENGAR!!”. Det gjorde Emma inte lugnare när vi kollade upp FELLINI Gallery på nätet och de enda träffarna vi fick var länkar till annonsen om sängplats, inget annat.

För att försäkra oss om att Emma verkligen hade bokat en säng i konstnärskollektivet, begav vi oss dit där vi trodde att FELLINI Gallery skulle ligga för rekognosera lite. Till Emmas stora förvåning fanns galleriet på riktigt! Det såg onekligen stängt ut, men på glasdörren fanns en liten liten lapp.

”Knock on the glassdoor, we are working in the back and we are waiting for you!”.

Ehhh okej? Vi gjorde som det stod på lappen och knackade på glasdörren. Inget tecken på liv. Vi knackade en gång till, denna gången lite hårdare. Inget hände… Vi gjorde det vi hade blivit ombedda att inte göra, nämligen vandra omkring för att hitta någon som ville släppa in oss till det vi trodde skulle vara Emmas hem för några dagar. Även detta utan resultat.

Tillslut såg vi en äldre kvinna (såg urtysk ut) som tog upp en stor nyckelknippa för att låsa upp glasdörren. Vi såg var chans och ropade på henne för att fånga hennes uppmärksamhet. Emma förklarade på sin brittish-english att hon hade bokat en säng här. Kvinnan bara ryckte på axlarna med ett känslolöst ansikte. Hon pratade alltså inte engelska. Maja försökte med hjälp av sitt minimalistiska tyska ordförråd få fram vad vårt ärende var.  Tyskan uttryckte ett AH! och vinkade med handen att vi skulle följa efter.  Vi vågade inte göra annat än vad vi blivit ombedda att göra och gick med lätta och försiktiga steg efter kvinnan in på innergården, upp för en smal smal trappa. Vi kom tillslut fram till en stor järndörr. Upp med nyckelknippan igen… Och vi kom rakt in en gigantisk och ljus ateljé-studio. Vi var inte ensamma där, utan 4-5 andra tjejer/kvinnor som vände sina huvuden mot oss efter att tyskan som vi hade accompanerat med sa med klar och tydlig röst ”Ein Bett!”.

En lagom bohemisk tjej, i dreadlocks, harembyxa och en lite dimmig blick bakom de tjocka glasögona frågade med mjuk röst  ”And you are?”
Emma: Hi! I’m Emma and I’ve booked a bed for a few nights here
Bohem-tjejen: Oh! Emma! Welcome! Emma is here!
Konstnärs-kvinna 1: Emma is here!
Konstnärs-kvinna 2: ah! Emma is here!
Konstnärs-kvinna 3: Emma is here! How did you find us?! You were not supposed to look for us! Well I will show you your room.

Det var alltså på riktigt, Kvinno-konstnärs-kollektivet!  Ett kollektiv som hyrde ut fräscha sängplatser för ensamma kvinnor. Lugnet infann sig snabbt och Emma fick tak över huvudet.

LG

Maja und Emma

I en storstad träffar man på många spännande människor som man nog inte skulle stött på annars. Hostel är i synnerhet en guldgruva när det gäller korta möten med intressanta människor. (Det har inte framgått här men vi har flyttat ifrån vår gentrifierade Prenzlauer Berg-lägenhet till ett Hostel med rymdtema, utan kök och nu har vi adressändrat till ett annat hostel MED div faciliteter som kök och tvättmaskin till ett utmärkt pris.)

På det första hostelet, i den lite för trånga hissen på väg upp till rummet.

Maja och Emma pratar om div. saker och ting.
Tysk 15årig tjej: Where you from?
Emma: Sweden.
Tysk 15årig tjej: OH MY GOD! I LOVE SWEDEN!!!
Emma: Oh, Have you been?
Tysk 15årig tjej: No.
-TYSTNAD-
Maja: So, What do you like about Sweden then?
Tysk 15årig tjej säger med lugn och insiktsfull röst: the mentality.

Say WHAT?!

En annan spännande människa är vår nuvarande rumskamrat, ”Britten”. Han samlar på böcker (han har en och en halv resväska so far). Har väldigt svårt att läsa av när det är dax att vara tyst, samt har en plan på att lära sig tyska genom innehållsförteckningar på div. förpackningar. I morse blev Emma erbjuden att få privatlektioner. Ett helt unikt erbjudande! Emma är dock lite tveksam till om hon ska tacka ja, då de enda tyska fraserna vi hört honom yttra är: [Warooom knicked?]=Warum nicht? och även [Sjyss fyr hojte!]=Tchüss für Heute. Den senare frasen ska tydligen betyda ”Bye for now” och användas flitigt av tyskarna. Själva har vi aldrig hört dessa ord i samma mening, så vi är lite osäkra på om ”Britten” är en adekvat lärare…

Bis Bald!

Maja und Emma

Det kanske inte riktigt framgått här på bloggen, men vi har båda dragit på oss en Berliner-förkylning av värsta sort. Inte kul alls! Vi försöker ändå hitta på lite saker att göra varje dag, för att bara vänta på att man ska bli frisk kan vara bland det tråkigaste som finns.

Efter tre baljor med honung/ingefära/citron-te och ett gäng paracetamol-piller var vi ”redo” att ge oss ut på äventyr. Dagen projekt: East Side Gallery!

The Berlin Wall East Side Gallery is a 1.3km-long section of the wall near the center of Berlin. Approximately 106 paintings by artists from all over the world cover this memorial for freedom and make it the largest open air gallery in the world.

källa: eastsidegallery.com

På vägen dit spontan-köpte Emma vad som endast kan liknas vid en rysk kvinnas övergivna fake-mockajacka av större model. Vi är osäkra på om Emma kommer kunna använda denna på de mörka gatorna i Berlin… Men så länge hon inte matchar den med nätstrumbyxor och lårhöga lackstövlar, så ska det nog gå bra.

Vi sprang även in i en svensk tjej, Jenny, som likt oss var en nyinflyttad Berlinare hon med. Det visade sig finnas en hel hög med veckofärska  av samma sort som skulle träffas för gött häng senare samma kväll. Jenny insisterade att vi skulle komma. Vi tyckte det lät som en kul grej. Sa hejdå och fortsatte mot vår destination.

-Lek vid muren-

ett spänstigt löparsteg

Emma blev hungrig och åt upp hamburgaren innan vi hann ta bild på den. En sorgens dag för våra matbloggar-hjärtan! Dock en god burgare på ett semi-fräscht snabbmats-ställe under Schlesisches Tor, Kreuzberg, vid namn Burgermeister

När det mörknade började vi så smått känna att det var dax att göra mat, duscha och fräscha upp våra snoriga näsor lite. Vi tog med oss Mikael från Nyköping, en vän från förra helgens festivalsdansande. Han var lite tveksam till en början, men efter att ha talat honom till rätta var han fett på.

När vi väl kom till svensk-hänget var det närmare 30 pers än de 10 Jenny hade sagt. Bartendern var måttligt road över att svenskarna tog över hans lilla mysiga kvarters pub. Vi var desto mer roade.

Här efter följer en utekväll som började med tequila suicide och avslutades med att vi sitter på ett stängt dönerhak, där döner-frugan putsade fettiga fönsterrutor och gav oss sitt ondaste öga. Här emellan händer det mycket. Maja råkar säga ”If I like the Shit?!” istället för ”If I like the Smiths?”(konstig stämning) och Emma droppar ”Det här var en av de sämsta kvällarna någonsin!” var på Maja och Mikael utbyter skeptiska blickar och Emma är sen på bollen som vanligt.

Döner-paret in action.

Maja med nyförvärvade vännen, Caroline samt Miikey Snö

Vi skjuter upp det där med att bli friska tills på måndag…

LG

Maja und Emma